Vi tre

Nu har pappa återvänt till vardagen genom att åter infinna sig på arbetet varje dag.
Jag, Herman och Nelson får alltså mysa tillsammans här hemma. Idag har vi verkligen gjort just det. Dagen började med besök på hörselcentralen 08.30..som vi dock försov oss till så morgonen var inte särskilt mysig, mest stressig. Sedan var vi in till stan och gjorde lite ärenden. Men efter det har vi bara myst. Först sov Herman ett par timmar i min famn och nu har vi varit ute på promenad med Nelson och Herman har sovit i sin sjal.... den är verkligen underbar. Fantastiskt att kunna ha honom nära och samtidigt ha händerna fria.

Någon frågade mig om jag inte saknar jobbet eller om det är konstigt att inte gå dit varje morgon. Jag kan ärligt svara att jag inte har tänkt på jobbet många sekunder alls... finns ju inte i min värld att jag skulle gå dit..det är ju så underbart att vara hemma med Herman. Och inte behöver man vara det minsta orolig för att vara sysslolös heller. Jag ser verkligen fram emot det kommande året och som det känns nu skulle jag gärna vara hemma längre än så också, men pappa måste ju också få njuta av föräldraledigheten. Tur att vi båda kan och vill vara hemma men honom så länge som möjligt.

Nu känns det som om den första omvälvande tiden men liten har passerat...redan, han är hela två veckor! Så liten, men ändå inte. Vi verkar ha hittat ngt form av rutiner och jag ser verkligen fram emot att dela vardagen med våran ögonsten.

Det verkar som om det är dags för lillkillen att vakna nu så jag ska sluta skriva och mysa med honom. Ha en bra dag!

Mys

Även i natt har gullungen sovit hela natten...tackar och bockar. Han har sin mest allerta period på dygnet på förmiddagen, kring 08-11 är han oftast pigg och vaken. Idag har vi haft besök av mamma och Tommy som stolta fick gosa lite med barnbarnet. Efter det kände jag mig lite trött och beslutade mig för att lägga mig och vila en stund tillsammans med Herman på sängen. Det var underbart skönt och jag visste nog inte att jag var så trött som jag var.....vi sov gott i hela fyra timmar! Så nu har vi bara hunnit äta middag och snart kommer farmor på besök.

Jag har fortfarande lite ont efter snittet och har lite problem att förflytta mig snabbt... men det är jag ju iof van vid, men ser fram emot och längtar efter att kunna börja röra mig ordentligt och träna under hösten.

Förresten, vi ha fått en mindre invasion av bananflugor..någon som har ngt bra husmorstips om hur man blir av med dom?

Bildbevis

Oj oj vad dagarna går fort. Jag försöker ta en längre promenad varje dag, och utöver det så ska det hinnas med ärenden och ett och annat besök. Låter inte alls märkvärdigt men med en liten guldklimp går tiden otroligt fort. Och icke att förglömma det allra viktigaste, att amma och bara njuta med lillen. Igår fyllde Herman 1 vecka, känns otroligt att redan gått en vecka men det känns samtidigt som om vi har haft honom hos oss för alltid, han är en så självklar del av oss.

Den här veckan är storebröderna hos oss och så hämtade vi hem Nelson i måndags så här är det verkligen fullt upp. Jag och fyra killar =)

Inatt sov Herman för första gången hela natten, mamma och pappa tackar ödmjukast för det, håller tummarna för att det upprepas inatt igen.

Här kommer några bilder på vår älskling:

Välkommen!

Åhh så har han nu äntligen kommit till oss. Jag har inte varit så snabb på att uppdatera bloggen så han har hunnit bli hela 4 dagar gammal.
4 dagar fyllda av beundran, kärlek, hänförelse, fascination och fullkomlig perfektion.

Det är otroligt hur mycket känslor som ryms i ett hjärta. Så mycket mer än jag någonsinn trodde var möjligt. I timmar kan jag bara titta på honom fylld med beundran. Jag ser verkligen fram emot att upptäcka världen tillsammans med honom och se den genom hans oskyldiga ögon.

Förutom alla nya men ändå så självklara och eviga känslor för vår son har även mina känslor för hans far växt till något obeskrivligt. Att han är mannen i mitt liv har jag vetat länge, men oj så imponerande och rörande det är att se honom med familjens nya tillskott. Han är helt otrolig och jag lär mig av honom varje dag. Tillsammans med Miraklets två äldre bröder bildar vi en perfekt liten enhet jag kallar för Familjen!

Jag har inte skrivit något om förlossningen ännu..det kommer nog i ett senare inlägg, kort sammanfattat kan jag dock beskriva den som lång, intensiv, häftig, skrämmande, smärtsam och fullkomligt underbar. Oavsett vägen dit så var det ju målet som räknades och målet nådde vi. Priset ligger nu och myser i sin vagn.

Tidsfördriv

Vilket underbart sommarväder vi har...jag kan dock inte riktigt njuta av det, utan svettas mest hela tiden. Men fördelen är väl att vi är ute mycket och det får tiden att gå snabbare. Tur att vi har makens yngsta son här hos oss i veckan, då måste man ta sig ut och hitta på aktiviteter. Är det inte fotbollsmatch eller bad så är vi ute och tränar skateboard eller cyklar. Fast jag måste erkänna att jag inte är särskilt aktiv utan jag sitter oftast på sidan i min pensionärsstol och iakttar, men hellre det än att vara sysslolös.

Igår hade jag en tung dag, det kändes som om bebisen aldrig skulle komma ut och att min kropp inte har någon aning om hur man föder. Idag känns det mycket bättre och jag ser framemot morgondagen då jag ska ringa förlossningen för att få tid för ev. igångsättning... weehee!! Äntligen framsteg om inget hänt innan dess. Tror att hormonerna spelade mig ett litet spratt igår, jag grät flera gånger åt allt och inget. En av sakerna var när jag läste makens blogg, den handlar också om vår lilla älskling, han är otroligt bra på att skriva och jag blev så rörd. Gå gärna in på hans sida och läs: www.pappaprat.blogspot.com

Nu ska jag lägga mig och vila en stund i soffan innan det är dags för middag och besök hos svärmor.