God morgon...

...eller inte. Om ni kollar på klocksla. get för det här inlägget så förstår ni att det egentligen inte räknas som morgon. Jag ska snart återgå till sängläge, skriver bara några rader så att ni kan tycka synd om mig ;-)

Oj så jag och Herman längtar till inatt då pappa äntligen kommer hem.

Idag borde jag ta mig i kragen och bege mig och för att ta ett nytt kort till körkortet..det har ju bara gått två månader nu ;), först ville jag vänta tills jag inte längre var gravid och förhoppningsvis såg lite mer representabel för de nästkommande 10 åren. Men nu önskar jag att jag hade gjort bort det, då hade jag ju iaf tid att sminka mig hur länge jag vill. Nu kommer jag ju att se ut som den småbarnsmamma jag är.

Men visst är det underbart.. Herman har börjat le...det värmer så i hjärtat! Ni ska få bildbevis så fort han vill visa upp ett bländande leende för kameran. Hur det nu kan vara bländande utan tänder.....